Jag skrev ju för några dagar sedan om den där väggen ovanför tillklippningsbordet som var lite för bar. I helgen tog jag tag i att få upp några av alla de vykort jag samlat på mig under åren. Så här blev det och till min stora förvåning när jag satt och läste bloggar nu på förmiddagen så upptäckte jag att Emma gjort något liknande. Spännande att det skedde ungefär samtidigt utan vetskap om den andres planer. Stora hjärnor tänker lika antar jag…Klädnyporna hittade jag på Panduro (eller ja, det finns inte Panduro här där jag bor, om man inte vallfärdar några fler mil än närmsta stad. Men sybutiken har en del panduro-varor i ett speciellt pyssel-inriktat hörn. Bingo!). Jag hade tänkt måla dem, men kunde inte bestämma vilken färg, så det fick vänta lite.. Det viktigaste var ju att få upp vykorten så får vi se vart det utvecklar sig sen.
Den randiga snodden är faktiskt eget hantverk, gjord i ett fint mullbärssilke som jag hittade i en vrå (det ligger garner både högt och lågt i ateljén). Vi har nämligen en repslagarmaskin på firman och den är otroligt användbar. Närhelst man behöver ett snyggt rep eller snöre tar vi fram den, man kan knappt tro vilken användning man kan ha för egentillverkade snören. Förrän man skaffar repslagarmaskin det vill säga. Det är något speciellt med att göra egna snören, få välja färgkombinationer och kvalitéer. Härligt! När jag ändå höll på så kunde jag inte motstå att göra några tofsar i silket också. För lite extra prydnad så att säga…
I finished my picturewall above the cuttingtable this weekend. This is how it turned out. I got the miniature clothespins at the local sewingstore. The striped clothesline I made myself (we have a ropemaking-machine at work) from a nice mullberry-silk. When I had the silkyarn in my hands I could’t resist making some tassels as well.. Some extra garnish one almost could say….And garnish is always nice.
